Därför kallar jag mig inte för demokrat

Krönika
Här förklaras varför man inte väljer att kalla sig själv för demokrat och varför den nuvarande västerländska liberala demokratin är såväl ineffektiv som destruktiv och hur den inte har någonting med reellt folkinflytande eller folkstyre att göra.

Jag får ofta frågan varför jag är en antidemokrat eller på andra sätt en motståndare till demokratin när jag debatterar och diskuterar på olika arenor. Det har inte alltid varit så, faktum är nog att jag benämnde mig själv som demokrat fram tills för bara några år sedan, mest av gammal vana förstås, men också för att jag inte hade analyserat ställningstagandet särskilt, jag tänkte förmodligen att det helt enkelt inte fanns några goda alternativ. Om man inte är demokrat så måste man väl vara någon form av ondskefull och despotisk diktaturkramare som vill se landet styrt av en maktfullkomlig envåldshärskare?
Så är det naturligtvis inte, det har tidigare funnits flera goda alternativ till den demokrati som vi har idag som har prövats och varit framgångsrika, åtminstone i perioden och här borde den nordiska ansvars- och ledarprincipen nämnas särskilt.

Det många missförstår och tror – det är att vi icke-demokrater på något sätt skulle vara mot folkligt inflytande eller folkstyre, så är verkligen inte fallet, det har ingenting med verkligheten att göra och ingenting kunde heller vara mer främmande. Vi vill helt enkelt se ett samhälle där de bäst lämpade har det yttersta ansvaret för respektive verksamhetsområde, och att detta ansvaret är just ett personligt ansvar där ledarna får stå till svars om de sviker folket eller missköter sina arbetsuppgifter – inte som det är i dag där makthavare aldrig någonsin behöver vara oroliga för att de ska fängslas eller straffas för sitt maktmissbruk utan på sin höjd kan räkna med att tvingas avgå och som plåster på såren få en högt uppsatt position inom något annat verksamhetsområde och gärna ett par säckar med pengar på det.

Dagens västerländska och liberala demokrati handlar däremot om allting annat än folkligt inflytande och folkstyre. Det är ett system där makten innehas av mäktiga lobbyorganisationer, storföretag och massmedia. Lobbyorganisationerna och storföretagen mutar politikerna och säger åt dem vad de ska tycka, tänka och göra samt att massmedian säger till folket vilka de ska rösta på, och framför allt vilka de under några som helst omständigheter aldrig får rösta på.
Det ligger i globalistmaffians intresse att demokratin är så allomfattande som möjligt, det ligger i deras intresse att nyanlända somalier och förvirrade ungdomar ska få rösta – eftersom de vet att dessa är enkla att styra och kommer att rösta på det alternativ som makten säger åt dem att rösta på. Det är bara att kolla på senaste valet när sossarna vallade in en massa främlingar som inte ens kunde svenska i vallokalerna med S-lappar i händerna. Det är den västerländska liberala demokratin idag och det är ett ineffektivt, destruktivt och i egentligen alla avseendet vansinnigt system.

Det finns flera aspekter av det hela, en annan är ju att alla partier tycker lika i alla frågor av egentlig vikt. Det skapas en illusion av valfrihet, där vi kan välja på Sossarna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och allt vad det kan tänkas heta. Men vari består skillnaden? Det är ju ingen valfrihet, det är ju som att jag har en låda med sju knappar på, men oavsett vilken knapp jag väljer att trycka på så händer ändå exakt samma sak. Alla etablerade partier delar ju en gemensam världssyn, det ska vara massinvandring, det ska vara mångkultur, det ska vara folksplittring, galen feminism och HBTQ-spektakel. Svenskarna finns inte, alla kan bli svenskar och så vidare.

Och det som verkligen gestaltar den västerländska liberaldemokratins korrupta och ruttna kärna, det är det faktum att när ett radikalt nationalistiskt parti som Gyllene Gryning i Grekland, Jobbik i Ungern eller varför inte Donald Trump i USA som får ett reellt stöd av folket och därför går framåt – när folket har tröttnat på riktigt, ja då ylas det om förbud, då ska partiet kriminaliseras och allra helst ska dess företrädare också fängslas. Då har folket nämligen tyckt och röstat fel, och detta kan under några som helst omständigheter naturligtvis inte accepteras av makteliten.

När partierna blivit invalda kan de dessutom göra lite precis vad de vill, är det dessutom en klar majoritet av partierna som står bakom detta så är det i praktiken närmast omöjligt för folket att bryta politikernas agendor och experiment – massinvandringen för att ta ett exempel. Det har flera gånger samlats in namnunderskrifter och krävts folkomröstningar där människor vill stoppa massinvandringen, men sådana accepteras naturligtvis inte. Folkomröstningar är inte intressanta – särskilt inte i frågor där folket riskerar att tycka fel. Tanken är som sagt att vi ska lägga en lapp i lådan var fjärde år – sedan ska vi hålla käften och låta sju eller åtta partier som alla vill samma sak i lugn och ro få fortsätta att förstöra och ödelägga Sverige, det är demokratins essens.

Det är såhär den älskade och heliga demokratin ser ut idag, och det är så den har sett ut i flera decennier och så den ser ut i hela västvärlden. Det är inte ett system som jag vill stödja, jag kan inte stödja det, varken ur ett moraliskt eller ett rationellt perspektiv. I framtiden lär det bli ännu värre om inte systemet reformeras och förändring görs. William Luther Pierce förutspådde att man i framtiden kommer att kunna rösta via datorn eller TV-kontrollen, så att främlingar, chipsätande soffpotatisar och andra fårskallar och mer eller mindre lättstyrda människor inte ens behöver lämna huset för att välja vår nästa statsminister. Sådana lösningar pratas det om idag under förevändningen att man vill ”utveckla demokratin”, själv ser jag det som en ytterligare degenerering av den samma och kan överhuvudtaget inte se några fördelar i att ännu fler politiskt oinsatta och ointresserade människor ska ha mer att säga till om i frågor som de ändå inte är beredda att sätta sig in i.

Detta kanske framstår som kontroversiellt, men jag tror ändå det är i sak riktigt. Jag tror att vi svenskar och andra vita folk behöver mindre demokrati snarare än mer. Åtminstone så som demokratin ser ut idag. Däremot behöver vi betydligt mer av personligt ansvar och drivna ledare, för att överhuvudtaget se ett större engagemang från folket i olika frågor.

Kommentarer inaktiverade.