Första tillfället som jag bevistade en tillställning i föreningen svenska intressens regi kom att bli deras årliga julbord den 25 november. Undertecknad blev positivt överraskad av alla tilldragelser kring detta evenemang. Den kamratliga stämningen var överhängande och en känsla av folkgemenskap rådde i lokalen. För bara hundra kronor bjöds på ett fantastiskt julbord, tillsynes fritt från halvfabrikat. Rasmus Gårdebrink fanns även på plats med försäljning av nationella produkter i form av tröjor, böcker och skivor vilket många införskaffade.
Efter att alla satt sig till rätta hälsade två arrangörer deltagarna välkomna varefter maten hämtades och intogs under familjärt och vänskapligt umgänge. En för mig ovanlig företeelse för julbord var den tidiga tidpunkten för start då vi samlades redan klockan 13. Detta var för att familjer skulle kunna deltaga och ta sig hem i god tid även om de hade med sig barn som behövde komma i säng i tid och så vidare. Någon påpekade det faktum att det bara var karlar i köket och även den totala avsaknaden av alkohol var anmärkningsvärd. Om man frågade i köket så fanns det snaps att hämta, vilket ett fåtal personer gjorde, men i övrigt såg jag ingen som drack alkohol och det är första gången jag varit på ett julbord där alla är nyktra. Det känns som en frisk fläkt att kunna åka på julbord, ha trevligt tillsammans utan att berusa sig och sedan komma hem i skaplig tid.
Ett förhärskande inslag av barn fanns också i lokalen. Om det som någon hävdat var ett 70-tal besökare så lär minst 20 av dem varit barn. De sprang ofta runt fritt, spelade på ett piano som stod på scenen och tog för sig från bordet med godis och pepparkakor. Det gällde att hela tiden se sig för var man satte fötterna. När jag ställde ifrån mig kaffet för en stund vid godisbordet återfann jag koppen fylld med chokladpraliner. Likaså hittade någon strömbrytaren till lyset som blinkade av och på flera gånger.
I dessa stunder fylls man av en känsla av gemenskap och ett gemensamt mål, vilket jag tycker genomsyrade hela tillställningen och dess anda. Barnen lekte och härjade fritt, några äldre herrar satt för sig och diskuterade. Familjer trivdes tillsammans och gamla och nya kamrater knöt an till varandra. Människor frodas och bildar tillsammans något som kan liknas vid en större familj. Det är tillställningar likt denna som tänder hopp för framtiden och vårt folk under årets mörkaste period.
Henrik Olsson
