Att diskutera kvinnofrågor är av vikt för att föra en politisk rörelse framåt. Kvinnor är halva
befolkningen, kvinnor är skapare och bärare även av den andra halvan av befolkningen.
Nationalism handlar i grunden om land, folk och familj – vilket således borde leda till att
kvinnofrågor är särskilt viktiga inom nationalismen. I dess utopiska samhälle är kvinnorna
grogrunden, och i naturlagarnas namn har de bestämmanderätt kring barnalstrande och framtida
generationer. Kvinnofrågorna ur ett nationalistiskt perspektiv måste lyftas för att vända trenden av
individualism, sexism och icke-frågor som idag är det som genomsyrar den allmänna
kvinnodebatten.
Det ligger i nationalismen att se tillbaka på den tid där samhället fungerat i harmoni med
nationalismen som ideologi, vilket gör att många som kallar sig nationalister rent generellt är
konservativa nationalromantiker. Traditionen av bevarande är inte av godo, då inget är
beständigt. Traditionen av bevarande är än mindre av godo idag, då inget av det som finns i vårt
degenererade samhälle idag är av nytta för nationalismen att bevara. Därför måste vi, och inget
annat än måste, ta kvinnofrågorna från feminismen och kulturmarxismen och göra dessa till våra
egna. Vi måste skapa nya värden och skapa något som är gångbart idag och framöver. Vi måste
vara realistiska och bygga på något som står sig tillsammans med den kunskap vi besitter samt
den utveckling som skett sedan 30-talets ”guldålder”. Många nationalister idag har på ett eller
annat sätt en dålig kvinnosyn, vissa mer och andra mindre. Hur kommer det sig att man adapterat
bilden av kvinnan som sådan, när hon idag bara är en produkt av det samhälle vi lever i? Det är
som att man accepterat att det samhälle man förkastar. Och därmed förstör och degenerar den
mån som frukterna kan sås i. Man spär dessutom på kvinnoföraktet som existerar rent generellt,
men man gör det ur en annan synvinkel. Detta leder i sin tur till ännu mer vilsna och osäkra
kvinnor som inte kan vända sig till nationalismen när de insett att något är allvarligt fel i samhället
av idag.
Anledningen till denna fientlighet mot kvinnor är inte bara en, utan flera. Dels handlar det om de
kristliga ideal som målas upp av uttalat kristna nationalister och nationalister som tagit sig an
dessa ideal utan att vara medvetna om det. Det handlar om 30-talsnostalgi, där mannen arbetade
medan kvinnan var hemma om dagarna och tog hand om hus och hem. Vilket i princip är en
omöjlighet för en familj idag, då det rent ekonomiskt oftast inte är gångbart. Det handlar om att
indoktrineringen är så pass stark att till och med vissa medvetna nationalister utgår från tesen att
kvinnor och män är lika. Om kvinnan är på ett sätt som mannen inte förstår eller som står i
kontrast till det manliga sättet att vara, så förkastas det och ses som en brist eller en defekt. En
sann nationalist utgår från de olika förutsättningar som de olika könen har, och ser på vilket sätt
de kan komplettera varandra. Många gånger ser man på förmågan att komplettera varandra efter
praktiska aspekter, och inte andliga eller psykologiska. Kvinnofientligheten handlar även om
projektion, att den förlorade manligheten och feminiseringen är kvinnans skuldbörda – alltså brist
på eget ansvar hos den svenske mannen. Det handlar om madonnan-och-horan-komplex, vilket
gör att mannen söker både vad han vill ha, vad han drömmer om och vad han behöver. Detta är
sällan förenligt. Det handlar också om att man satt upp idealkvinnan på en piedestal. Det råder en
politisk korrekthet bland nationalister kring hur en sann kvinnlig nationalist bör vara, och allt som
avviker från detta är inte gott nog. Samtidigt lämnas det utrymme för mannen att vara och leva
efter sina personliga förutsättningar utan vidare krav eller förväntningar på att vara idealmannen.
Eftersom den nationalistiska rörelsen har utvecklats på många plan under de senaste 15 åren
och eftersom jordmånen för nationalistiska idéer numera är bördig, är det viktigare än någonsin
att lyfta kvinnofrågorna och sätta en egen nationalistisk prägel på dem. Även att öppna upp för att
det finns flera olika alternativ på tankar och idéer kring just dessa frågor, så att det inte råder en
nationell politisk korrekthet.
Man väljer bort och sållar ut en stark och bärande kvinnlig kraft genom att vara nationalistiska
fundamentalister, därför måste vi ifrågasätta oss själva och våra kamrater som har en kvinnosyn
eller sätt att se på kvinnofrågorna som inte är konstruktivt.
/Louise Wargjeman